Bartoli och Orchestra La Scintilla 21 maj -09 Sthlm

Cecilia Bartoli - Godess of Pianissimo, Queen of Coloratura!
När Bartoli sjunger svagt och legato då njuter jag ohämmat, då har hon mitt hjärta fullständigt. När hon ekvilibrerar tonslingor i rasande tempo beundrar jag henne reservationslöst, hur fasen gör människan? Kommer på mig själv med att sitta med smått hängande haka och ett fånigt lyckligt leende i ansiktet. Tillsammans med Orchestra La Scintilla från Zürich serverar Bartoli ett fullständigt helgjutet program med ett samspel i tempo, dragningar och dynamik vars like man sällan hör. Och allt utan dirigent! Bartoli visar en och annan dragning eller insats med en liten gest, vid något tillfälle dämpar hon harpan med en handrörelse, men för övrigt är det lyssnande och en total kommunikation mellan musikerna som gäller. Om Bartoli är pianissimots gudinna så är Orchestra La Scintilla dess gud. Jag har aldrig, aldrig någonsin hört en orkester spela så oändligt svagt! En tappad knappnål i sammanhanget hade låtit som en åskknall! Att orkestern består av idel virtuosa musiker med solistkvalitéer bevisas i flera nummer med cellosolo, klarinett- och violinsolon.
Förutom Bartolis odiskutabelt virtuosa teknik så besitter hon också en förmåga till gestaltning och förmedling av musikens och textens innehåll som tar med publiken i innerliga känslosvall eller ystra upptåg. Med varje dynamisk skiftning i rösten, varje gest eller kast med hårsvallet, varje frustande koloratur med smattrande artikulation håller Bartoli sin publik fången. Hon fullkomligt dompterar oss. Ett typiskt extranummer bjuder hon på redan före pausen, nämligen Angelinas aria ur Askungen av Rossini, "Nacqui all´affano...". Hon busar och leker på scenen, hon ser ut att ha så himla kul, och hon har det nog också. Likaså i den näst sista programpunken, "Air á la tirolienne avec variations" av Hummel, som är helt galet svårsjunget, värsta akrobatiken, så är hon så underbart lekfull och humoristisk, sångkonsten komedienne!
Ja, det här var en upplevelse att leva länge på, tack Cecilia och La Scintilla!

Vårkonserten gick så BRA!!! Gåshuden och de fuktiga ögonen infann sig på Stenhammars Vårnatt, som väntat. Whitacres Sleep och även Lunnevadselevens Torkel Rönnblads stycke "Jag endast Dig i världen ser" gick fantastiskt fint. Spännande att notera är att både Whitacres och Rönnblads stycken, som är musik skriven i detta århundrade, innehåller repetitiva rytm-och/eller klangmönster, Whitacres också en bordunton i ett avsnitt. Lilliestam, som jag skrivit om förut, menar i sin bok "Musikliv, vad människor gör med musik - och musik med människor" (2006) att detta är typiskt nutida musik, och att det är ett nutida avtryck i musiken, av allt det ljud som alltid finns omkring oss, som t ex sus från maskiner, fläktar och datorer etc.

Årets musikhändelse(r)!
Sen i augusti har jag sett fram emot denna konsert, det var då jag köpte biljetterna till Cecilia Bartoli på konserthuset i Sthlm!!!!!! Nu på torsdag, YES! YES! YES! Det blir definitivt årets musikhändelse för min del!
Men dessförinnan ska årets Vårkonsert gå av stapeln på Lunnevad idag. Jag får ynnesten att leda kammarkören i Eric Whitacre´s "Sleep" och Stenhammars "Vårnatt". Fantastisk musik! "Vårnatt" ger mig gåshud varje gång.
I kväll ska jag sitta framför TV:n och heja på Malena i årets Eurovision song contest. Malena Erman är en av jordens stora naturtillgångar skriver Maria Schottenius i DN Kultur/Nöje idag. Jag instämmer, hon är helt sensationell med sin virtuosa, smidiga, uttrycksfulla röst och sin självklara och lekfulla gestaltning i allt hon gör.

Charles Baudelair och Henri Duparc: a perfect match! Hörde igår en gammal favorit, nämligen L´invitation au voyage med text av Baudelaire och musik av Duparc. Jag har den på en gammal LP med Kiri Te Kanawa och just den inspelningen hördes i radions P1 igår. Programmet hette Biblioteket och var en repris från 2004 om jag minns rätt. Programmet rekommenderas och framförallt just den sången.

YES! Malena Ernman gick till final med La Voix, hennes och Kempes upphottade version av Puccinis Nessun dorma, ur Turandot, (melodin är omvänd). Jag utbringar ett Leve opera- och sångkonsten! Och jag hoppas att Malena-febern håller i sig länge och att den får många ringar på vattnet.

Musicking är allt du kan göra med musik- och allt musik kan göra med dig. Det engelska ordet klingar som ljuv musik medan den försvenskade formen "musika" faller platt som en pannkaka till marken. I Lars Lilliestams innehållsrika bok "Musikliv Vad människor gör med musik - och musik med människor" (2006) kan man läsa att det var den engelske musikforskaren Christopher Small som myntade uttrycket musicking. Ordet sammanfattar, och här går jag på Lilliestams utvidgning av begreppet, "alla aktiviteter där musik ingår" (a.a. sid 24).
På den här sidan vill jag skriva om mycket som har med musik att göra, om musiklitteratur, musikforskning, musikpedagogik, musik och hälsa, musik jag tycker om, musik jag älskar, och så opera förstås.
I kväll kommer jag att heja på Malena och hoppas på att hon ska vinna alltihop. Vad det får för betydelse för operakonsten vågar jag inte sia om men bara hoppas tillsammans med Helena Lundberg i dagens Östgötacorrespondenten.
Och så är jag glad för Polarpristagaren från Venezuela, José Antonio, Abreu, som fick priset för sina insatser att hjälpa fattiga barn att få spela klassik musik. Hurra!