Om kreativitet och John Cage

-"I cant´t understand why people are afraid of new ideas. I´m frightened of the old ones".

Detta citat från John Cage inledde Johan Petris föreläsning på Symposiet om musik och kreativitet på Södertörnshögskola den 17-18 februari. Petri talade om sitt kreativa arbete med föreställningen "John och svamparna" på Dramaten.

"Ur det vi redan känner, kommer ingen förändring", fortsatte Petri, citerande samme John Cage. Petri vill se på konstskapandet som en undersökning, vilket gör en föreställning mer öppen och mindre färdigtänkt. Detta möjliggör också en dialog menar Petri.

Petri ställer en mycket viktig fråga:

Kan man överföra viljan och lusten att se och förstå på nya sätt?

Tänk på den en stund!!

Petri berättar om Cage att han gick i kompositionslära hos Schönberg som bad Cage att ge upp kompositionsdrömmarna eftersom han var tondöv: -"Du kommer bara att slå huvudet i väggen", sa Schönberg till Cage. Cage svarade: -"Då får jag väl slå huvudet i väggen och se hur det låter!"

Den uppfinningsattityd som finns hos Cage ärvdes från hans far som var uppfinnare, fortsätter Petri och menar att begränsningen ligger i verktyget - inte i dig själv!

Petri sammanfattar Cages´karaktärsdrag och "musikande" i några punkter och av dem väljer jag ut följande:

lekfull och innovativ

tilltro till lyssnaren som medskapare

konkret, sensuellt, taktilt förhållande till att skapa konst

icke-hierarkisk och icke-dömande hållning till människor

Petris intresse, engagemang och beundran för John Cage ligger bakom den föreställning som han regisserat på Dramaten med namnet John och svamparna. Den pågår nu och en bit fram i vår så det är bara att boka biljetter om det nu går att få några! Jag ska i alla fall försöka!

Benton Hess på Singers studio

"The voice is like a weddingcake" eller "we love voices that are creamy, chocolat covered, caramel scented" eller "the vinegar part of the voice is the communicative spot"! Detta var några av de visdomsord i metaforisk dräkt som Benton Hess strödde omkring sig i lördags på Singers studio i Stockholm, på Capitol. Metaforerna är helt underbara och så talande! Med frågor som t ex :- vad är en vokal? satte han oss på det hala, för vad är egentligen en vokal? Hess`svar var det lexikala: "an unobstructed vocal sound". Och varför är italienskan det bästa sångspråket: på det svarade Hess att 1: legato är en del av själva språket, ett obrutet luftflöde, 2: italienskan har bara 7 vokaler och alla klingar på samma ställe ovanför hårda gommen, och 3: inga italienska vokaler pressar ner tungan. Så nu vet vi det!

En av sångarna fick kommentaren: "Du lyssnar för mycket till dig själv och fixar". Vilket leder mina tankar till George Herbert Meads förklaring av människans Self som uppdelat i I och me. I är spontant och handlande, me är reflekterande och kontrollerande. När den lille kritikern (me) sitter där på axeln medan vi sjunger blir det sällan bra, kreativiteten hämmas. Nu är det j inte så att det är några vattensäkra skott mellan I och me, tvärtom, det försiggår en interaktion hela tiden men den ena delen kan vara mer eller mindre framträdande i olika situationer. Och självklart tycker jag att sångare också skall vara reflekterande men mer i förberedelsearbetet än i själva framförandet.

Jag har anledning att återkomma fler gånger till Benton Hess, han hade så mycket att komma med. jag får bearbeta lite i taget! "Si parla, si canta" heter hans sommarkurs i Italien. Kolla www.siparlasicanta.org