Kvällens tema var engelskt och kören inledde a capella med visan Drink to me only i ett skönklingande arr. Tyvärr vet jag inte vems arr dock, lyckades inte få med mig något programblad hem från konserten. Hans Lundgren satte sig direkt efter att ha slagit in kören: "Se där så bra det går även utan dirigent", kommenterade han efteråt. Och visst gjorde det det! Med ett avspänt och fritt föredrag sjöng kören ljuvligt vackert. Men vi hörde också spåren av det gedigna repetitionsarbetet i frasering och nyansering.
Tillsammans med Crusellkvintetten framfördes sedan några av Sven-Eric Johanssons Fancies, med Shakespearetexter. Ursprungligen skrivna för kör och piano men här arrangerade av Dan Larsson. Inför denna konsert hade Hans Lundgren ansträngt sig att hitta originalmusik för blandad kör och blåsarkvintett och sökt både inom landet såväl som i England och USA. Men upptäckte att det verkligen inte finns mycket alls skrivet för just denna konstellation. Därav omarrangeringen av Fancies. Ett mycket lyckat drag!
Så spelades Crusellkvintetten själva ett mycket vackert stycke i fyra satser av Gustav Holst och hade jag nu haft det där programmet kunde jag berättat vilket! Skrivet 1903 men inte upptäckt förrän 1978 om jag nu minns rätt från Andreas Froms (fagottist i kvintetten) presentation. Och med en revidering 2002 av en Holstkännare så att saknade takter kunde fyllas i. Det jag tidigare hört av Holst är naturligtvis hans mest kända verk orkestersviten The Planets som är skrivet 1914-16. Där är det uppenbart att tonspråket utvecklats och blivit ännu rikare.
Konserten avslutades med en svit sånger arrangerade av engelsmannen Goff Richards, "A cycle round Britain". Det var välkända visor som till exempel The Ash grove och Londonderry air i fantastiskt trevliga och fyndiga arrangemang. Flera gånger kom jag att tänka på Anders Öhrvalls bearbetningar för kör och instrument av svenska visor och koraler. Kören sjöng innerligt och dynamiskt och så rent! Dessutom slogs jag av altstämmans vackra klang, som till viss del säkert beror på att där finns en manlig altröst, vilket i mina öron gav en särskild glans åt klangen. Konsertens näst sista stycke var instrumentalt och komponerat av samme Richards och med ett namn som också är namnet på ett skotskt (?) fotbollslag! (Hm, programmet igen!).Väldigt roligt, skojfriskt och underhållande. Så var också den sista sången, en engelsk motsvarighet till vår "Så går vi runt kring ett enebärssnår".
Den månghövdade publiken applåderade sig till ett extranummer som fick bli en repris på Hark, hark, från Johansson Fancies.
Grattis Hans Lundgren, Östgöta kammarkör och Crusellkvintetten till denna mycket väl genomförda konsert, till detta härliga repertoarval och helgjutna upplägg!
Med risk för att slita på en kanske uttjatad metafor vill jag ändå idag utnämna Östgöta kammarkör till den klarast lysande stjärnan på den östgötska körhimlen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar